det känns konstigt egentligen
på ngt sätt som jag inte kan sätta fingret på, än mindre försöka förklara det i en blogg
jag säger gång på gång att jag klarar mig så bra själv o de står jag verkligen fast vid
men när jag väl bestämmer mig för att släppa en människa nära inpå mitt liv så slutar det i katastrof
jag kan inte låta bli o stirra mig blind på synen jag har om att jag blivit utnyttjad, o att allt bara handlade om att jag var ngn att stödja sig på,
som du skulle finnas till för, anförtro sig för, o sist men inte minst vara ngn JAG anförtror mig åt, för en liten stund
så länge de passade dig förstås
när jag blev för krävande o ville ha ut mer.. ja då duger det inte
de är konstigt hur människor har förmågan att manipulera andra människor så hårt o få oss att tro på saker som man i vanliga fall utan tvekan skulle klassa som ren bullshit
folk är så fulla av skit o njuter verkligen av att succesivt bryta ner andra människor o se dom sårade
jag är trött på alla falska puckon som försöker intala människor att dom bryr sig o att dom kommer stanna vid ens sida vad som än händer, o sen vänder ryggen till eller bara hånler när man efter många om o men lyckats ta reda på att man bara var ett substitut innan ngt bättre flyger förbi
ni är fittor hela bunten, fan vad ni gör mig förbannad!
jag hoppas ni brinner i helvetet eller mildare sagt blir träffade av blixten så det som hoppat fel i eran hjärna faller på plats igen
det finns inget normalt i att utnyttja en persons känslor o omtanke