det är deprimerande vad dåligt väder kan göra med ens kropp o sinne
man vill ju knappast gå upp från den varma sängen då den fuktiga o halvkalla luften ligger lika mkt inne i lägenheten pga öppna fönster, so mden gör om man vågar sig ut på balkongen
sjukt stört hur fort det kan ändras egentligen,
förra veckan hade vi +33 grader.. vilka jävla dagar.. allt var så grönt o fint o alla, verkligen alla var helt upp i varv o glada
nu märker man vad såna här dagar gör med folk, grått o trist o precis så ser varenda människa mulna ansiksuttryck ut

jag är trött på saker som gör mig förbannad
det har fan varit jävla lugnt med sånt på sista tiden, kanske för att man hållt sig inne när man varit sjuk
men nu jäklar rycker de i tömmarna o jag känner hur min ilska är påväg ut
jag förstår inte hur människor kan vanvårda på dom sätt dom faktiskt gör
hur man kan ha sånt jävla känslokallt hjärta o sån iqbefriad hjärna att man inte tänker efter o framförallt fattar att det inte räcker med några få timmar av omhändertagning för att ett stackars liv ska gå runt
folk är så egoistiska o är inte medvetna om vad man ger sig in på, ser det som en kul grej när man har ngt nytt att fördriva lite tid med
lite tid ja, inte alls så mkt tid som det faktiskt kräver
nåja, jag skulle aldrig bete mig som folk gör mot levande varelser, så är det bara

utöver det så har jag sovit totalt värdelöst inatt
jag skulle upp o fara på stan men jag orkar inte när jag öppnade min gröna där innan 13.00
jag är iaf ett av dom där mulna ansikterna,
för o inte tala om att min hjärta känns skrumpet,
jag kan babbla på om hur illa jag mår, eller de små stänk av panik som seglar genom min kropp
eller hur det tär på en människa att inte känna sig
tillräcklig alla gånger
att ständigt påminnes av sitt dåliga handlande o få sanningen uppkastad i ansiktet på en,
men det är livet förmodar jag..





framförallt när jag ska plåga mig själv med ngt så känslofyllt som en människas lidande pga ens eget agerande


20