aaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
fan vad nice det är ute! verkligen vår, jag vet inte hur många fjärilar jag sett o jag blir helt lyrisk! snart är det sommar på riktigt o det känns galet!
har nyss kommit in efter en dryga 2h promenad, dricker lite vatten o känner lugnet.
ska strax hoppa i duschen o sen ska jag laga lite mat,
hjälp mig duuuude, vad ska vi hitta på ikväll? prr
GE MIG FÖRSLAG VA!
det kändes jobbigt o skriva här,
så nu ska jag sluta!
grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr, hejdå!
har nyss kommit in efter en dryga 2h promenad, dricker lite vatten o känner lugnet.
ska strax hoppa i duschen o sen ska jag laga lite mat,
hjälp mig duuuude, vad ska vi hitta på ikväll? prr
GE MIG FÖRSLAG VA!
det kändes jobbigt o skriva här,
så nu ska jag sluta!
grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr, hejdå!
futurum
framtid?
det är konstigt egentligen hur fånigt allting kan kännas o nu är jag inne i ett sånt där svävande stadium där jag inte vet om jag ska skratta eller gråta
shit vad det hela tiden ska snurra runt massa ploppar i min hjärna som ska ställa det till för mig,
inte konstigt att man sitter som ett fån större delen av dagen o kommer på sig själv att vara i en annan värld
det var galet längesen jag skrev i den här bloggen o egentligen vet jag inte varför jag gör det nu heller
jag har sovit sjukt dåligt inatt o de som största delen av natten har hållt mig vaken (förutom min pipande telefon, grrr) är det faktum att jag tror att mina vänner inte känner mig tillräckligt väl
jag vet en speciell person som kommer ta åt sig om den läser nu men jag kan säga att det inte handlade om dig, för vi redde ut vårat tjaffs klart o tydligt,
utan jag menar bara mina andra vänner
det finns 2 st personer jag verkligen kan berätta allt för, utan att behöva möta dom här spärrarna i skallen som säger "kan jag verkligen berätta det här?" "kommer hon/han tycka jag är störd i skallen?" "FÖRSTÅR hon/han mig?"
men när det kommer till _allt_ så inser jag att det fan finns saker jag inte berättar alls,
fast o andra sidan är jag sån, jag håller hellre saker för mig själv ibland
men det borde ju betyda att det är mitt eget fel att folk inte känner mig tillräckligt väl?
eller har dom ändå kommit över den här "mycket väl"-gränsen trots att jag håller vissa saker för mig själv? för jag menar, jag kan väl inte vara den ändå i hela världen som har bästa kompisar men ändå har lite hemligheter o funderingar o gud vet vad, för mig själv?
jag har gjort så himla många val i mitt liv hittils, vissa enkla.. andra mndre enkla. men aldrig några svåra, egentligen. är det bortskämt då? som att jag levt mitt liv lite för enkelt o aldrig behövs handla för diverse konsekvenser som dyker upp?
appropå ingenting så är Byz på brasseriet på lördag,
ingen idol direkt (jag har fan inga idoler.. det känns så 1900-tal ;p) men han har väl diverse grejer som är lite fräna
fast jag vet inte, jag har egentligen ingen lust
jag tror inte det kommer sluta så bra isåfall, inte alls bra då det gäller nånting
o den vätskeförtäring jag haft senaste tiden är inget o jubla över, det har varit lite mkt o jag har tappat suget
nu ordbajsar jag bara o solen skiner ute, kan inte sitta här
mitt nya liv har ju faktiskt börjat!
som marit bergman säger;
ADIOS AMIGOS!!!!!! grrr
det är konstigt egentligen hur fånigt allting kan kännas o nu är jag inne i ett sånt där svävande stadium där jag inte vet om jag ska skratta eller gråta
shit vad det hela tiden ska snurra runt massa ploppar i min hjärna som ska ställa det till för mig,
inte konstigt att man sitter som ett fån större delen av dagen o kommer på sig själv att vara i en annan värld
det var galet längesen jag skrev i den här bloggen o egentligen vet jag inte varför jag gör det nu heller
jag har sovit sjukt dåligt inatt o de som största delen av natten har hållt mig vaken (förutom min pipande telefon, grrr) är det faktum att jag tror att mina vänner inte känner mig tillräckligt väl
jag vet en speciell person som kommer ta åt sig om den läser nu men jag kan säga att det inte handlade om dig, för vi redde ut vårat tjaffs klart o tydligt,
utan jag menar bara mina andra vänner
det finns 2 st personer jag verkligen kan berätta allt för, utan att behöva möta dom här spärrarna i skallen som säger "kan jag verkligen berätta det här?" "kommer hon/han tycka jag är störd i skallen?" "FÖRSTÅR hon/han mig?"
men när det kommer till _allt_ så inser jag att det fan finns saker jag inte berättar alls,
fast o andra sidan är jag sån, jag håller hellre saker för mig själv ibland
men det borde ju betyda att det är mitt eget fel att folk inte känner mig tillräckligt väl?
eller har dom ändå kommit över den här "mycket väl"-gränsen trots att jag håller vissa saker för mig själv? för jag menar, jag kan väl inte vara den ändå i hela världen som har bästa kompisar men ändå har lite hemligheter o funderingar o gud vet vad, för mig själv?
jag har gjort så himla många val i mitt liv hittils, vissa enkla.. andra mndre enkla. men aldrig några svåra, egentligen. är det bortskämt då? som att jag levt mitt liv lite för enkelt o aldrig behövs handla för diverse konsekvenser som dyker upp?
appropå ingenting så är Byz på brasseriet på lördag,
ingen idol direkt (jag har fan inga idoler.. det känns så 1900-tal ;p) men han har väl diverse grejer som är lite fräna
fast jag vet inte, jag har egentligen ingen lust
jag tror inte det kommer sluta så bra isåfall, inte alls bra då det gäller nånting
o den vätskeförtäring jag haft senaste tiden är inget o jubla över, det har varit lite mkt o jag har tappat suget
nu ordbajsar jag bara o solen skiner ute, kan inte sitta här
mitt nya liv har ju faktiskt börjat!
som marit bergman säger;
ADIOS AMIGOS!!!!!! grrr