jag är sjuk tjej
behöver inte blogga då!

o med tanke på gårdagskvällens vätskefyllda bravader så tror jag minsan att jag får skylla mig själv
men vad ska jag säga? att sitta med en igenstoppad näsa som ändå rinner samtidigt som man har en sprängande huvudvärk är inget att hänga i julgranen
patetiskt nog försöker jag intala mig själv att det illamående som tränger upp ur mig hals varenda gång jag rör mig en millimeter alldelens strax kommer gå över

jag kom hem 04.30 inatt, klev upp vid 10.00 o måste seriöst vara riktigt puckad i huvet. den här jävla baksmällan kommer förmodligen sitta i ett bra tag o det är bara o bita i det sura äpplet
kanske skulle funka med en återställare trots allt? jag känner mig fan lite sugen på en liten stänkare

.. eller så slutar jag vara dum o lägger mig ner o sover o hinkar litervis med vatten i hopp om att min lillebror kommer hem med en chipspåse som jag får trycka i mig lagomt till matchen jag ska se ikväll 17.45


förutom mina små missöden igår (bl.a tappa mobilen i toastolen..) så hade jag riktigt kul
det var smockat med folk på brasseriet o när jag stod i kön in så trodde jag att kravallstängslerna skulle vara den sista närheten i mitt liv, o att jag inte skulle få känna någon annans än de kalla stålets smekningar mot min hud
haha, känn ironin.. något jävla stängsel fanns det inte.. ingenting fanns det som kunde hålla alla vilda, onyktra 20åringar på plats
o som skulle få dom töntarna längst bak att sluta trycka sig framåt
jag kände mig som en packad sill o trodde inte jag skulle överleva kvällen
men att jag gjorde! dra på trissor.. det finns lite svaga minnen här o där men vem fan bryr sig?
att man sen fick stå i garderobskön cirkus 45 minuter är väl en piss i nilen? klockan började bli 03.00 o folket hade tröttnat på o se Elita o hennes lättklädda, plastpumpade, platinablonda, pinnsmala underklädesmodeller hon hade med sig o ville trycka en burgare på Donken eller ta sig till nattbussarna o bara åka hem
skitbra, verkligen. än en gång var jag som en packad sill o jag hoppas alla dom jävlarna jag fick armbåga har ont idag!

efter många om o men så lyckades jag iaf ta mig stapplandes ut från detta spy-fylla-dagis o hoppade in en bil o åkte hem efter några minuter ringlandes runt i stan
04.30 var klockan när jag entrade mitt rum o skulle gå o tvätta fejjan när jag möttes av det fasansfulla
TRASIGA VATTENLEDNINGAR!!!!
jag lovar att jag svimmade, inte nog med att jag inte skulle få tvätta av mitt ansikte så betydde detta att jag inte kunde hinka i mig några liter vatten (o för hoppningsvis slippa den här jävla baksmällan man skulle åka på dan efter)
men ack så fel jag hade.. där fick jag lägga mig i min säng o försöka räkna får trots att det snurrade som självaste tekopparna på ett tivoli, o jag tror ta mig fan att det slagit slint i skallen på mig då det enda jag såg var  en stackars kille med tjejröst o affro försöka sig på att vinna melodifestivalen tillsammans med en blond brud som såg ut som om hon blivit kidnappad från sitt eget bröllop o inte hunnit fixa frillan o hängt på sig askungens trasor hon hade innan hon gifte sig med prinsen o blev prinsessa på slottet


nu ska jag sluta klaga o hoppa tillbaka  i mitt ide, o förhoppningsvis kommer jag inte behöva stiga upp förens där vid 16.00
3 ljuvliga timmar med sömn

fan, jag känner redan hur domarens pipa kommer skära genom märg o ben på mig
men än en gång, vem fan bryr sig?
för bakfylla o toaletttrasig mobiltelefon gör susen
iaf i ungdomens år

lunch,

det är fan lite illa, jag har kommt på mig själv flera ggr med att vara i nån annan jävla värd
jag fattar inte vad jag håller på med egentligen, varför kan jag inte bara lugna ner lillhjärtat o ta allt som det kommer?
jag känner själv hur jag hetsar sönder mig själv o har svårt att koncentrera mig
jag vet ju inte ens om det är värt det o de faktum att jag kör slut mig själv med träningar varje kväll gör bara att jag känner mig ännu mer sliten

fan
jag som inte trodde att jag skulle hålla dne här bloggen vid liv
jag tror banne mig att det kommer sluta me datt jag skriver flera inlägg varje dag för o få rensa luften

det känns på något sätt som att allt bara händer på en gång
hade det varit jag för några månader sen vet jag att jag skulle skitit fullständigt i något som rör mig för djupt o vägrat låta folk få nys om att jag är sårbar
men jag är så himla rädd o förlora dom människor jag har nära mig av samma anledning
jag kan inte gå runt på dagarna o spendera mitt liv som om jag lever i en bubbla som spräcks bara jag tar några steg
jag måste fan skärpa mig
det här är inte jag

klockan har int eens hunnit bli 08:a o jag förstår inte hur jag kan tvinga mig själv att gå upp före 07.00 varenda eviga morgon
eller jo, det är klart jag förstår
fast ändå inte
jag önskar jag hade ett jobb där jag kunde komma o gå som jag vill, fast då är väl risken ganska sådär fet att man inte skulle få gjort allt som ska bli gjort

igår när jag kom hem från träningen var jag trött som ett as efter alla konditionsövningar o jag däckade ganska fort i sängen,
kunde dock inte sluta tänka på diverse saker som får mig att känna mig dubbelt så mörbultad o som om någon sticker en kniv i buken på mig
shit vad detta tär på mig
jag hoppas det löser sig till de bästa snart för annars vet jag inte vad jag tar mig till
(nej, ingen cry-babe-EMO-kid, så jag ska inte cutta min armar....)
aja, nu måste jag kuta till jobbet, suck..