lunch,

det är fan lite illa, jag har kommt på mig själv flera ggr med att vara i nån annan jävla värd
jag fattar inte vad jag håller på med egentligen, varför kan jag inte bara lugna ner lillhjärtat o ta allt som det kommer?
jag känner själv hur jag hetsar sönder mig själv o har svårt att koncentrera mig
jag vet ju inte ens om det är värt det o de faktum att jag kör slut mig själv med träningar varje kväll gör bara att jag känner mig ännu mer sliten

fan
jag som inte trodde att jag skulle hålla dne här bloggen vid liv
jag tror banne mig att det kommer sluta me datt jag skriver flera inlägg varje dag för o få rensa luften

det känns på något sätt som att allt bara händer på en gång
hade det varit jag för några månader sen vet jag att jag skulle skitit fullständigt i något som rör mig för djupt o vägrat låta folk få nys om att jag är sårbar
men jag är så himla rädd o förlora dom människor jag har nära mig av samma anledning
jag kan inte gå runt på dagarna o spendera mitt liv som om jag lever i en bubbla som spräcks bara jag tar några steg
jag måste fan skärpa mig
det här är inte jag