som ett ögonblick

ibland känns det bara som att livet swischar förbi en utan att man hinner blinka,



samtidigt som det andra stunder kan kännas som att man står o trampar på samma ställe i vad som känns som en evighet,
likt askungens gamla klyscha "men vad är blott en bal på slottet?" känner jag mig jämsides vissa stunder, men kan med handen på hjärtat egentligen se mitt liv som en dans på rosor
livet blir vad man gör det till, som så himla mkt annat
vissa gånger har man inget val utan får ta en svår väg, medans man andra gånger inser hur lindrigt man klarat sig undan när det gäller vissa enkla beslut

28 maj, o jag säger det igen.. livet bara susar förbi o ibland är det som att jag har svårt o komma ihåg vad gårdagen gav mig
men det måste väl varit något bra?
för på senare tid kan jag inte komma på mig själv med att ha vaknat en enda morgon o bara velat lägga handen på huvet, o djupt suckandes beklaga mig över vilket dåligt liv jag lever
vad som jag inte insett förens på senare dar är just det att allt hänger på en själv

jag kan komma på mig själv att sitta o titta ut genom mitt fönster, på förbipasserande människor o försöka läsa dom som öppna böcker
vissa finner jag ytterst lätta att läsa medans andra ger mig den här nyfikna "du-kommer-inte-åt-mig"-känslan som gör att jag bara vill springa ikapp dom o fråga vem dom är o varför

jag har hunnit bli 20 år, jag är ingen tonåring längre men jag känner inte pressen
jag skulle gladerligen vilja veta varför det finns så mkt frågetecken i min skalle
o samtidigt vilja höja just de som fått mig att lycklig kunna räta ut flera av dom till stabila utropstecken
jag känner mig inte kluven längre,
fastän jag under så många kvällar legat i min säng o gång på gång ställt mig själv frågan om vem jag egentligen är
jag vet fortfarande inte det, men istället för att låta den känslan gnaga sönder i mitt huvud,
så har jag lärt mig att trivas med den just för att jag vet att var sak har sin tid


jag vet att jag är på toppen av mitt liv just nu, o känslan att sitta där o dingla med benen går inte att beskriva
jag känner mig så fruktansvärt rik när jag tänker på vilka jag har o vad jag faktiskt lyckats åstakomma såhär långt
jag vet att jag är lycklig lottad som har fått det såhär bra,
det är bara så synd att de ska ha tagit mig 20 år att inse att jag faktiskt har mer än vad som behövs för att leva lycklig



tack för mig, hejsvejs


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback