jag fattar inte vad som är folks problem ibland
fattar man inte hur dumt det låter när man hör av sig o bara klagar på en persons beteende?
måste man höra av sig varje dag? skulle DU bli sur om jag inte frågade vad du gjorde?

ibland kan jag inte låta bli att börja skratta,
fastän skratta är det sista jag borde göra i det här fallet
det känns bara som att jag inte kräver mkt medans andra tror att dom intagit ens fullständiga hjärna som inte får tänka på annat än saker som har med dom o göra,
man får så ofta höra att man ska vara den man är, o så helt plötsligt är det just den där personen man är som folk svär över o försöker ändra på,
sen sitter man där o menar på att det inte är dubbelmoral?
vad är det egentligen som är det svåra i det hela..
att folk inte klarar av att man står på egna ben o gör allt för o trycka ner en o bli den darriga o osäkra person som dom själva är?

jag vet att jag klarar mig själv,
det krävs mkt innan jag skulle bryta ihop med det betyder inte att jag inte vill dela upplevelser o känslor med några
vem fan vill vara ensam hela livet?
men ärligt talat så känns det som att jag hellre än ensam än låter min värld invarderas av folk som försöker ändra på mig



fridens liljor!