idag stannade min värld för en stund när min pappa kom ut ur sovrummet o sa "nu har han somnat"
det kändes fånigt eftersom första tanken som rusade genom mitt huvud var "äntligen fick han somna lite.. stackarn som varit vaken hela natten"
men faktum var, eller vad jag iallafall tror.. är att min första reaktion var full av förnekelse till vad som egentligen hade hänt
jag är så glad över att det tog slut nu, för så han har lidit
det är dessa gånger jag verkligen inser att om de fanns ngn högre makt på den här jorden så skulle all lidelse stoppas innan den ens dyker upp
det var mer än en vecka sen jag såg min farbror på sjukhuset.. jag var så lycklig vöer att han kom ihåg vem jag var..
o sen fick jag veta att de var dagarna efter jag träffade hnm som allt började gå ännu mer utför
jag menar självkalrt inte att han kände att han gjort sitt nu när han träffade mig
jag menar snarare att jag hade tur som hann träffa hnm istället för o behöva uppleva den smärtan som jag vet skulle skära i mig om han skulle visat ett förvirrat uttryck som skrek ut att han inte ens visste vem jag var
min reaktion kändes.. väntad ska jag inte säga, men det är svårt o sätta ord på hur man känner
folk som följt min blogg o därmed läst mitt förra inlägg om när jag besökt hnm på sjukhuset kommer förmodligen rynka på näsan o tycka jag är fjantig o för att jag överdriver mina åsikter o känslor om en man jag inte träffat på 14 år,
men de är dessa gånger man bara känner hur de värker i hela kroppen o hur man gång på gång inser att blod är tjockare än vatten
mitt blod rann i min farbrors ådror.. min farbrors blod rinner fortfarande i mina, o så kommer det vara hur man än vrider o vänder på det
o sen får folk tycka precis vad dom vill
jag har aldrig varit en människa som bryr mig om folk åsikter om dom inte kommer i gott syfte, o jag lär knappast göra det nu heller, så spara på era nedvärderande kommentarer, för dom gör ingen nytta för fem öre

han var så tärd.. ansiktet bara hängde.. han hade knäppt sina händer över bröstet o man kunde knappt höra hur han andades
de bestämdes att man skulle koppla bort sonden, o han skulle bara få medicin via injektioner..
koppla bort sonden.. kan man koppla bort sorgen? vill man koppla bort sorgen?
jag fick ett fint citat jag tänker använda som en vän gav mig;
"det är som en våg på stranden.. o man ser det komma, sen sköljer det över en"
jag tror inte det värsta slagit mig än, o samtidigt som jag längtar efter att ta itu med den, finns det inget hellre jag önskar vore över.. innan det ens riktigt dykt upp
jag sitter o funderar vilken låt jag ska länka här för att på minsta sätt kunna ägna min farbror en värdig tanke, men det är så svårt o jag vet inte riktigt vad jag ska gå på
jag vill inte att det ska vara för sorgligt.. för jag vet att trots svåra smärtor o allt jävla helvete han varit med om de sista månaderna, så dog han stolt.. o lycklig, tack vare alla han haft runt omkring sig

min farbror var en stor man o jag kommer alltid avundas hnm för den inställning, för de mod.. o framförallt för den styrka han visat från början av sitt liv.. till de bittra slutet
1 januari 2008, klockan slog 18:20 o min farbrors hjärta slutade slå..
jag avslutar med eric claptons "tears in heaven", ler lite o pustar ut
vila i frid.. för allt i världen




/en vilsen victoria