min dag har i princip bara spenderats i mjukiskläder, halvt om halvt liggandes/sittandes i min säng med bärbara, framför tv'n eller vid matbordet
det har trots de varit en jobbig dag med mkt känslor, o alldelens för mkt djupa diskussioner, o folks felaktiga agerande, folks åsikter.. o framförallt folks missförstånd då det gäller sätt att tolka uppbyggda meningar
jag hatar att det är så lätt att missuppfatta saker o ting, o ännu mer hatar jag hur man lyckas såra människor o riktigt trampa dom på tårna fast man från början inte var ute efter det
ibland känns det som att folk missuppfattar med mening, bara för att man tror att en person vill en illa,
eller vill förstöra ngt man byggt upp
när man sen i desperata försök vill rätta till de.. försöker rätta till de så går allt käpprätt åt helvete.. o varför?
jo för att människan som missförstått de från första början har hakat upp sig så hårt på sin tolkning att den människan inte vill se andra tolkningar o däribland de man själv vet är den "rätta" tolkningen
jag tror att det är svårt att vara i ett speciellt stadie i livet.. att genomgå en fas man aldrig varit med om förr o inte heller vet hur den ska hanteras
man bygger upp en mur o tror att alla vill stjälpa medans ngt som till en början faktiskt kan svida, samtidigt kan vara ngt som får en att förstå o hjälper en på vägen

i min värld är det en självklarhet att man inte vill göra ngn man tycker om illa,
med det lämnar jag alltså det faktumet, att man mer än gärna kan önska folk man tycker mindre om olycka o några snedsteg på vägen, helt öppet
o fritt för tolkning



adjöken