att hantera självplågeri tips 1
hej bloggen!
jag har tidigare berättat om saker som hänt mig under det här senaste dagarna som gått att undvika på ngt sätt,
nu tänkte jag utveckla allt o gå in på en grej som man tyvärr inte kan undvika, utan bara ger dig anledning till o visa din starka sida o försöka hantera det istället
problem ett: jag är inte stark
problem två: jag vill inte hantera det
jag loggade in på facebook o såg att micke tagit steget o gjort följande:
helt plötsligt kände jag hur det var som att hela min kropp började brinna
ingen åtråvärd eld som tänts,
utan en brännande, panikfylld känsla som fick mig att börja må illa
jag har flera ggr sagt att jag inte tror att jag är inställd på vad de faktiskt är som har hänt
o jag håller fortfarande fast vid det, till en viss del
en liten sak som det där fick mina ögon att tåras o jag känner mig som dummast i världen
i 2 månader hade jag varit utan micke innan vi bestämde oss för o göra slut,
därför känns de fortfarande likadant som innan.. att jag bara går runt o väntar på att ett datum ska sättas, så jag har ngt att längta till
jag har inte ens tagit bort fotot av hnm som jag har inramat vid fönstret.. jag har bara lagt ner det så att det ser ut som att det fallit o bara väntar på att bli uppsatt på sin rätta plats igen
jag undrar vad det är som krävs för mig för att jag ska förstå att han inte är min längre..
jag har tidigare berättat om saker som hänt mig under det här senaste dagarna som gått att undvika på ngt sätt,
nu tänkte jag utveckla allt o gå in på en grej som man tyvärr inte kan undvika, utan bara ger dig anledning till o visa din starka sida o försöka hantera det istället
problem ett: jag är inte stark
problem två: jag vill inte hantera det
jag loggade in på facebook o såg att micke tagit steget o gjort följande:
helt plötsligt kände jag hur det var som att hela min kropp började brinna
ingen åtråvärd eld som tänts,
utan en brännande, panikfylld känsla som fick mig att börja må illa
jag har flera ggr sagt att jag inte tror att jag är inställd på vad de faktiskt är som har hänt
o jag håller fortfarande fast vid det, till en viss del
en liten sak som det där fick mina ögon att tåras o jag känner mig som dummast i världen
i 2 månader hade jag varit utan micke innan vi bestämde oss för o göra slut,
därför känns de fortfarande likadant som innan.. att jag bara går runt o väntar på att ett datum ska sättas, så jag har ngt att längta till
jag har inte ens tagit bort fotot av hnm som jag har inramat vid fönstret.. jag har bara lagt ner det så att det ser ut som att det fallit o bara väntar på att bli uppsatt på sin rätta plats igen
jag undrar vad det är som krävs för mig för att jag ska förstå att han inte är min längre..
Kommentarer
Postat av: Corundum
Förlåt att jag frågar, men om det inte är för privat - varför "2 månader hade jag varit utan micke innan vi bestämde oss för o göra slut"? Flytt?
Högst frivilligt att förklara...
/jag.
Postat av: Corundum
Oj, jäklar vad jobbigt... Någonstans i Gävletrakten alltså?
Då är det nästan bättre det som hände min vän som bor i Umeå - hon fick jobb i Umeå och han på Nya Zeland. Då finns det verkligen INGEN chans. 67mil är tillräckligt lite för att man kanske ska kunna hoppas.
Fick du kommentaren till kommentaren om Jennas bok på din Hotmail förresten? :)
Ha det bra! Och säg till om jag ska sluta terrorisera din blogg...
/jag.
Trackback