2 - Min första kärlek
Mathias Swärd,
Vi gick i samma klass från 1-9:an o jag vet inte hur många gånger vi var tillsammans o gjorde slut.
Det finns mycket jag kommer ihåg med Mathias..
Hans JC-luvtröjor med nå gubbar på som var populära då man var små, han blonda tjocka hår, hans leverfläckar i ansiktet.. hans lukt
Att det var något speciellt med hans lukt..
Nåväl,
hursomhelst.. i ngn form.. på ngt sätt var det alltid jag o Mathias.
Alla "Får jag chans på dig?" släpparna cirkulerade ju runt klassrummen som vet inte vad o man hade ju hela tiden nya killar, o killarna hade hela tiden nya tjejer.. gärna flera åt gången, haha
Men åren gick o det fortsatte på samma visa.. jag kommer ihåg hur vi brukade smygpussas, o hur vi alltid lekte "Power Rangers" på rasterna o jag promt skulle vara den gula,
hur vi lekte på stora snökullen på skolgården.. o hur man som tjej alltid låtsades glida ner o bli tagen av "dom där nere" bara för att killarna skulle dra upp en o rädda en från allt, hur jag brukade smyga utanför hans fönster där han bodde hos sin mamma.. ibland hoppa in o bara fnittra som den beskymmerslösa lilla tjej man var,
hur vi blev påkomna då vi skulle elda i ett sophus, eller när vi spelade supermario på nintendo 64,
eller när han var grym på o sjunga "sup-pep-per trou-pep-per"-texten i abbas super trouper
Hur vi helt plötsligt gick i 7an på högstadiet o klassen var indelad i 2 delar.. där ena halvan skulle ha syslöjd o andra halvan skulle ha träd o metall-slöjd,
hur jag o mathias båda hade syslöjd,
o då jag en gång satt på en av bänkarna, medans Mathias stod framför mig.. o vi pussades, som vanligt.. så syslöjdsfröken fick säga åt oss=)
Men sen började gymnasiet.. o vi sågs knappt mer.. kunde prata nån gång på sms, eller på msn..
men så plötsligt en kväll när jag kom hem o hade smsat lite med hnm så stod han där.. visserligen full, men han stod där utanför min port.. o det var svinkallt o vi gick in för o värma oss o allting började om igen,
men de var bara för en kort stund för sen for han o jag hörde inte av hnm på bra länge..
Nu är han en bra vän till mig o vi pratar flera gånger i veckan,
men.. jåterigen
fan vad livet var okomplicerat.. man var inte rädd för nånting o inget man gjorde hade någonsin konsekvenser.
Det har, o kommer alltid vara ngt speciellt med Mathias iaf, men jag antar att det är så då ngn varit med under ens liv under sån lång period =)
Vi gick i samma klass från 1-9:an o jag vet inte hur många gånger vi var tillsammans o gjorde slut.
Det finns mycket jag kommer ihåg med Mathias..
Hans JC-luvtröjor med nå gubbar på som var populära då man var små, han blonda tjocka hår, hans leverfläckar i ansiktet.. hans lukt
Att det var något speciellt med hans lukt..
Nåväl,
hursomhelst.. i ngn form.. på ngt sätt var det alltid jag o Mathias.
Alla "Får jag chans på dig?" släpparna cirkulerade ju runt klassrummen som vet inte vad o man hade ju hela tiden nya killar, o killarna hade hela tiden nya tjejer.. gärna flera åt gången, haha
Men åren gick o det fortsatte på samma visa.. jag kommer ihåg hur vi brukade smygpussas, o hur vi alltid lekte "Power Rangers" på rasterna o jag promt skulle vara den gula,
hur vi lekte på stora snökullen på skolgården.. o hur man som tjej alltid låtsades glida ner o bli tagen av "dom där nere" bara för att killarna skulle dra upp en o rädda en från allt, hur jag brukade smyga utanför hans fönster där han bodde hos sin mamma.. ibland hoppa in o bara fnittra som den beskymmerslösa lilla tjej man var,
hur vi blev påkomna då vi skulle elda i ett sophus, eller när vi spelade supermario på nintendo 64,
eller när han var grym på o sjunga "sup-pep-per trou-pep-per"-texten i abbas super trouper
Hur vi helt plötsligt gick i 7an på högstadiet o klassen var indelad i 2 delar.. där ena halvan skulle ha syslöjd o andra halvan skulle ha träd o metall-slöjd,
hur jag o mathias båda hade syslöjd,
o då jag en gång satt på en av bänkarna, medans Mathias stod framför mig.. o vi pussades, som vanligt.. så syslöjdsfröken fick säga åt oss=)
Men sen började gymnasiet.. o vi sågs knappt mer.. kunde prata nån gång på sms, eller på msn..
men så plötsligt en kväll när jag kom hem o hade smsat lite med hnm så stod han där.. visserligen full, men han stod där utanför min port.. o det var svinkallt o vi gick in för o värma oss o allting började om igen,
men de var bara för en kort stund för sen for han o jag hörde inte av hnm på bra länge..
Nu är han en bra vän till mig o vi pratar flera gånger i veckan,
men.. jåterigen
fan vad livet var okomplicerat.. man var inte rädd för nånting o inget man gjorde hade någonsin konsekvenser.
Det har, o kommer alltid vara ngt speciellt med Mathias iaf, men jag antar att det är så då ngn varit med under ens liv under sån lång period =)
Kommentarer
Trackback